City Akuten
Jag kan inte se världen i ljusdager. För jag har halsont. I morse vid fyra tiden vaknade jag och visste inte alls hur jag skulle ha huvet på kudden, det gjorde ont överallt i halsen, nacken och i öronen.
Men jag proppade i mej en panodil och somnade så småningom igen.
När jag vaknade igen bestämde jag mej för att nu får det tusan vara nog. Så jag begav mej in till stan för att besöka city akuten. Där var det inte alls dr Greene eller dr Carter som tog hand om mej utan en dr Per. Dr Per visade mej till ett rum med något som liknade en tandläkarstol från tidigt 60-tal, där fick jag sitta ett slag och vänta på honom. Under tiden jag väntade hann jag inspektera instrumenten och jag tyckte inte det såg kliniskt ut, herregud jag vill ju att allt som ska användas på mej ska vara inpackade i plastkartonger så att inte någon patient innan mej kan ha råkat hosta eller ännu värre nysa på instrumenten. Dr Per kom tillbaka stoppade en pinne i halsen på mej och konstaterade att jag inte hade halsfluss, sen skulle jag ha mitt sjukintyg och det tog det Dr Per hundra år att skriva på. För det här kalaset fick jag punga ut 300 kr. När jag skulle gå därifrån efter mitt besök på City akuten som tog ungefär 2 timmar och 20 minuter var jag så himla kissenödig, men aldrig i livet att jag skulle använda toaletten i väntrummet. Den måste ju flöda av bakterier och diverse bacilusker, jag skulle säkert blitt sjukare om jag slått en drill på den toaletten.
Men överlag så gillar jag city akuten. Dessutom mår min hals bättre
over and out
// Tekla
Kommentarer
Trackback
